Dags att uppdatera tänkte jag. Och det ska jag göra genom att hänvisa till Glenn Hysen. Silverräven har alltid jobbat med fotboll, direkt eller indirekt. Nu står han fram i en intervju och berättar om något viktigt som drabbar många gamla idrottsstjärnor. Tomhet. Man offrar 20 år på att bli så bra som möjligt på någonting, älskad, ryggdunkad och hyllad av fans, och omskriven i media. Så en dag, står man där, en föredetting, som kanske inte kan någonting annat än fotboll.
De får skylla sig själva säger kanske du? Kunde ju förberett sig på tiden efter karriären. Något det IDAG tack och lov börjar bli fokus på. Dessutom tjänar dom så bra att det inte går att tycka synd om dom, är ett annat vanligt argument. Men vi människor behöver ju få bekräftelse och känna att vi är värda nåt, inte sant? Att dra fram en fotbollsspelare här kanske också är fel? Tänk dig en roddare, backhoppare, eller annan idrottar som offrar lika mycket som en fotbollspelande mångmiljonär, men inte får samma finansiella avkastning.
Ta Mikael Ljungbergs öde som ett sorgligt exempel på hur fel det kan bli. Glenn löser det sig nog för. En pratsam, varm och erfaren expertkommentator och bloggare bör väl ha en framtid i media? Sämre som expert än Per Zetterberg på SVT:s fotbollskväll kan han ju knappast bli, eller hur?
Tills vidare håller vi tummarna för Glenn och minns tillbaka på hans höjdpunkter. Eller hans dåliga humor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar