Rigobert Song- världsmästerskapens vandrande röda kort

Hej.
Denna 32-åriga veteran med tre VM-slutspel på meritlistan har ett unikt rekord. Han är nämligen den ända fotbollsspelaren som fått rött kort i två VM i rad, 94 i USA och 1998 i Frankrike. Dessutom är han också den yngsta när han fick marschordre 17 år gammal efter en vårdlös tackling i en gruppspelsmatch mot Brasilien. Själv satt jag och hoppas det skulle bli tre på rad då Kamerun också deltog i världsmästerskapen 2002.

Song har dock haft en imponerande karriär annars, och är faktiskt Kameruns mesta landslagspelare genom tiderna med 102 landskamper. Så det är en rutinerad kapten från staden Nkanglikock (som jag dessvärre inte finner några länkar till) som leder sina lagkamrater.

Annan kuriosa nu när jag fick smygit in ännu en före detta Liverpoolspelare:

-Songs brorson Alexandre har själv en hyfsad karriär i Arsenal, och har ju också sina bästa år framför sig.

-Dessutom har ju inte hans röda kort i VM-slutspel blivit lika omtalat som detta, om ni minns?

-Under sin tid i Liverpool så var inte Michael Owen spelare som krossade alla i snabbhetstester. Det var Rigobert det.....

Torbjörn Nilsson-den känsliga fotbollsliraren

Torbjörn är kanske Sveriges genom tiderna bästa, men minst erkända spelare, om någon forstod den? Men det är inte därför han nämns i denna bloggen. Jag vill ge han en ros för att han var en av de första spelarna som förstod betydelsen av psykologin, när han efter ett misslyckat proffsäventyr i Holland tog hjälp av den norska psykologen Willi Railo för att återkomma på fotbollsplan och som människa igen. Möjligt att Torbjörn bröt en barriär där då han återvände från Eindhoven och fattade detta beslut med sin dåvarande tränare, den inte helt okända Sven-Göran Eriksson från Torsby.

Torbjörn var en speciell fotbollspelare och människa, som fortfarande omnämns som ''Gud'' i blåvita delar av Göteborg. Och det fakta att han aldrig lyckades i landslaget under sin karriär säger nog mer om landslagsledningen än om ''Tobbe''. Här kan du läsa en sammanfattning av hans karriär och en porträttintervju. Jag tänkte avsluta med grädden på moset som passar in i denna blogg. Det var i Europacup-semifinal nummer två 1986 mot Barcelona som denna anekdot inträffade. Blåvitt hade vunnit hemma med 3-0 och reste ned till Nou Camp där målen föll så här.

Det blev straffar efter en mållös förlängning och när det blev klart att det skulle avgöras från 11-meters märket så stegade Torbjörn Nilsson ut från Nou Camps gröna matta då han vägrade att skjuta en straff. Fegt? Varför? Hade dom vunnit om han som en rutinerad spelare tagit sitt ansvar. Debatten rasade, men vi får aldrig veta. Men speciellt nog för min blogg är det...

Vinnie har gjort det igen......

Få dagar efter att jag skrev om denna anti-hjälten var han i farten igen. Se själv, över 40 stygn blev det visst. I rest my case...