Rigobert Song- världsmästerskapens vandrande röda kort

Hej.
Denna 32-åriga veteran med tre VM-slutspel på meritlistan har ett unikt rekord. Han är nämligen den ända fotbollsspelaren som fått rött kort i två VM i rad, 94 i USA och 1998 i Frankrike. Dessutom är han också den yngsta när han fick marschordre 17 år gammal efter en vårdlös tackling i en gruppspelsmatch mot Brasilien. Själv satt jag och hoppas det skulle bli tre på rad då Kamerun också deltog i världsmästerskapen 2002.

Song har dock haft en imponerande karriär annars, och är faktiskt Kameruns mesta landslagspelare genom tiderna med 102 landskamper. Så det är en rutinerad kapten från staden Nkanglikock (som jag dessvärre inte finner några länkar till) som leder sina lagkamrater.

Annan kuriosa nu när jag fick smygit in ännu en före detta Liverpoolspelare:

-Songs brorson Alexandre har själv en hyfsad karriär i Arsenal, och har ju också sina bästa år framför sig.

-Dessutom har ju inte hans röda kort i VM-slutspel blivit lika omtalat som detta, om ni minns?

-Under sin tid i Liverpool så var inte Michael Owen spelare som krossade alla i snabbhetstester. Det var Rigobert det.....

Torbjörn Nilsson-den känsliga fotbollsliraren

Torbjörn är kanske Sveriges genom tiderna bästa, men minst erkända spelare, om någon forstod den? Men det är inte därför han nämns i denna bloggen. Jag vill ge han en ros för att han var en av de första spelarna som förstod betydelsen av psykologin, när han efter ett misslyckat proffsäventyr i Holland tog hjälp av den norska psykologen Willi Railo för att återkomma på fotbollsplan och som människa igen. Möjligt att Torbjörn bröt en barriär där då han återvände från Eindhoven och fattade detta beslut med sin dåvarande tränare, den inte helt okända Sven-Göran Eriksson från Torsby.

Torbjörn var en speciell fotbollspelare och människa, som fortfarande omnämns som ''Gud'' i blåvita delar av Göteborg. Och det fakta att han aldrig lyckades i landslaget under sin karriär säger nog mer om landslagsledningen än om ''Tobbe''. Här kan du läsa en sammanfattning av hans karriär och en porträttintervju. Jag tänkte avsluta med grädden på moset som passar in i denna blogg. Det var i Europacup-semifinal nummer två 1986 mot Barcelona som denna anekdot inträffade. Blåvitt hade vunnit hemma med 3-0 och reste ned till Nou Camp där målen föll så här.

Det blev straffar efter en mållös förlängning och när det blev klart att det skulle avgöras från 11-meters märket så stegade Torbjörn Nilsson ut från Nou Camps gröna matta då han vägrade att skjuta en straff. Fegt? Varför? Hade dom vunnit om han som en rutinerad spelare tagit sitt ansvar. Debatten rasade, men vi får aldrig veta. Men speciellt nog för min blogg är det...

Vinnie har gjort det igen......

Få dagar efter att jag skrev om denna anti-hjälten var han i farten igen. Se själv, över 40 stygn blev det visst. I rest my case...

Vinnie Jones, hans tid i Sverige och kuriosa.

Måste ju bara blogga om fotbollens största tuffing/eller fegis genom tiderna. Meningarna är många om denna 43-åring som snart säkert är mer känd som skådespelare än footie player. Vinnie är väl mest känd från sin tid i Wimbledon, men har faktisk spelat svensk fotboll i division 2 också. Mer om hans tid i IFK Holmsund utanför Umeå läser du här.

Jones som har nio landskamper för Wales, har det föga smickrande rekordnoteringen när det gäller att få gult kort tidigt i en match., Tre sekunder använde han i en match för att bli uppskriven i dommarens bok. Dessutom blev han avstängd flera matcher efter att ha dragit fotbollens namn i vanära när han var med på att ge ut videon, Soccers hard men. Här finner du 8 minuter med utdrag och fighter från hans karriär och dessutom det rekordsnabba gula kortet.

Enjoy!

I've seen Faxe score.....

Nej. Det har jag dessvärre inte, men John ''Faxe'' Jensens Arsenalkarriär 1992-96 och totalt 132 matcher i den rödvita tröjan gav bara ett mål från hans centrala mittfältsposition. Och han blev ett internt kärleksfullt skämt och ikon bland Arsenals fans. Efter två mållösa säsonger för Arsenal i norra London, kom fansen på sången 'We'll be there when Jensen scores'' och man började ropa ''shoot'' när han fick bollen. Trots att det ibland var helt nere vid egen hörnflagga.

Ryktet sa att han sällan producerade mål på träning också, och efter hans enda förlösande mål i en match mot Queens Park Rangers så gick fansen bananas och det blev ett stående skämt att säga: ''I've seen Faxe score'', och t-shirts med det budskapet skal också ha tillverkats för försäljning.

Faxe har efter att han la skorna på hyllan satsat på en tränarkarriär och har assisterat legende Michael Laudrup både i Bröndby och Getafe och skal från första juli 2009 ta över danska laget Randers. Hoppas han inte har ansvar för avslutningsträning då......

Fotbollsfrisyrer

Hej.

Dags att syna fotbollens lite trendkänsliga sida, med dessa grabbarna, som säkert sänder kalla kårar längs alla frisörers ryggar. Varför har vi förresten inga spektakulära frisyrer i dagens fotboll? Eller har vi det? Bidra!

Vi börjar med Sky Sports experttyckare med den skotska accenten. Alla vet at Andy Gray dunkade in mål som forward i bland annat Everton, men hur såg hans frisyr under glansdagarna ut?
Näste man till rakning (för det vore väl den bästa lösningen?) är den colombianska legendaren Carlos Valderrama, som med sitt spel, frisyr och excentriska uppförande fängslade en hel fotbollsvärld på 90-talet. Fågelboet på huvudet talar väl sitt tydliga språk?


Sir Bobby Charlton.
Att denna mannen får lov att kalla sig Sir med denna smaken är ju bara löjligt.
-Less is more Bobby! Bilderna ger ju Robin Hood frisyr en ny mening.


Vi måste ju avsluta med en tjeck, som slog igenom så sent som 1996 under EM i England. Ja, 1996 i Tjeckien var man poppis om man såg ut så här. Men i hockeyfrillans hemland är det mesta lov. Här representerat av den skickliga snidaren Karel Poborsky.


Over and out från Skalle-Per.

Världens bästa spelarsång?

Sången som fansen på Merseyside (de som håller med de röda) hyllar sin kapten på är lika enkel som genial. Sedan jag inte ska blogga om Stevie G:s fantastiska spelarprestationer och det faktum att han för mej är världens bästa fotbollsspelare så väljer jag bara att publicera sång med text.

Andra fotbollssånger som slår denna? Kör debatt!

Steve Gerrard Chant

Steve Gerrard Gerrard
he can pass
forty yards
hes big and he's
f**ing hard
Steve Gerrard Gerrard

Eller vers 2, som ju är lika vass.

Steve Gerrard, Gerrard
he'll pass
the ball 40 yards
he's better
than Frank Lampard
Steve Gerrard,
Gerrard

Walk on!

Phil Babb Nutcracker

Hej.

Detta är från kanske inte så framgångsrika 17o matchers tid i mitt stolta lag Liverpool. I en match mot Chelsea försöker Babb förgäves avvärja ett mål, och får i stället ett otrevligt möte med stolpen.

Se själva och förstå det otroliga att han faktiskt har producerat en dotter efter denna episoden! Här läser du mer om hans karriär i en röd tröja. Eller om hans skamliga framfärd för irländska landslaget, som involverade ett par kraschade bilar.

Babb spelade i Liverpool 6 säsonger innan han gick vidare till portugisisk fotboll och Sporting Lissabon, där han otroligt nog blev framröstade till ligans bästa försvarsspelare under sitt andra och sista år där, innan han avslutade karriären i Sunderland.

Marcus

Norges ''stolta'' fotbollslandslag

Hej.

Idag avviker jag grovt, fullständigt klar över detta. Men det är dags att någon säger ifrån och öppnar ögonen på er norrmän. Ni har tillsammans med England fotboll-Europas mest överskattade landslag, trots att ni aldrig når några resultat av vikt. Är otroligt trött på att norsk media haussar upp ett mediokert landslag innan alla landskamper, för att sedan såga dom jämns med fotknölarna när resultaten inte lever upp till de orealisktiska och pompösa förväntningarna.

De två värsta ''vända-kappan-efter vinden-kritikerna'' är väl Aftenpostens Bertil Valderhaug och Dagbladets Esten O Säther som sitter och menar massa kontroversiellt om saker de inte begriper sej på. Ungefär som att jag hade kommit med inspel angående finanskrisen.

Det är skillnad på realistisk nykter optimism och drömmar. Och så länge stommen av spelare i landslaget består av mediokra bollsparkare från Tippeligan, kommer ni aldrig till ett mästerskap. Norska ligan är dessvärre altför dåligt till detta, trots att jag rangerar den något högre än vår allsvenska serie. Men skillnaden där förklaras mest i ekonomi, och att Tippeligan attraherar bättre utlänningar (många svenska).

Sedan tycker jag uppriktigt synd om Åge Hareide som hela tiden får dessa förväntingarna att leva upp till. Men ibland lägger han ju upp till det själv, med sin amatörmässiga mediestrategi.
Och att sen folk ropar efter Drillo och säger att allt var bättre på hans tid kanske ska se på vilka spelare och gyllene årgångar han att välja bland. Se laget Drillo ställde på banan i VM-premiären mot Skottland 1998, och vilka klubbar spelarna tillhörde. Notera att en i Manchester legendarisk forward inte ens fick plats på laget.

1 Frode Grodås (Tottenham) - 5 Stig Inge Bjørnebye,(Liverpool) 15 Dan Eggen (Celta Vigo), 3 Ronny Johnsen (Manchester United), 4 Henning Berg (Manchester United), - 21 Vidar Riseth (Celtic), 6-Ståle Solbakken (Aalborg), 10 Kjetil Rekdal (Hertha Berlin), 22 Roar Strand (Rosenborg), 17 Håvard Flo (LASK Linz) - 9 Tore Andre Flo (Chelsea).

Och så elvan som användes i sista kvalmatchen mot Holland:

Jon Knutsen (Stabæk)- Jon Inge Høiland (Stabæk) Brede Hangeland (Fulham) Kjetil Wæhler (Vålerenga) John Arne Riise (Roma)- Henning Hauger (Stabæk) Christian Grindheim (Herenveen) Fredrik Winsnes (Strømsgodset) Morten Gamst Pedersen (Blackburn)- Steffen Iversen (Rosenborg) John Carew (Aston Villa)

Behöver jag säga mer?

Det realistiska att förvänta under resten av kvalet blir väl att spela ihop ett lag, och undvika jumboplatsen i gruppen i strid med Makedonien. Så vänd dövörat till när riksmedia kör igång en optimistkampanj på nytt när kvalet återstartar. Bygg ett lag långsiktigt och var glad över de framgångar ni skördar på snö och is. För så här bra blir norsk fotboll inte på många år

Marcus

Richard Dunne-världsmästaren i självmål?

Hej. Idag är jag lat och linkar bara till en alldeles utomordentlig blogg av Sportbladets fotbollsjournalister. Här får ni Richard Dunnes bravader. Irlands och Manchester Citys mittbackskämpe.

Enjoy!

Giovanni Trapattoni- en stor manager

Hej hej.

Alla fotbollsälskare känner väl till Giovanni Trapattoni, en ärrad erfaren ringräv, som också hade en fin spelarkarriär med bland annat en Europacupseger med AC Milan. För ögonblicket är han chef för den gröna öns fotbollselva, och förhoppningsvis krånglar han dom till VM i Sydafrika.

Orsaken til att han förtjänas att nämnas i min blogg är väl hellre denna fantastiska presskonferans från hans tid i Bayern München som ju nästan påminner om en sedan länge avliden Führer. Enjoy länken och ta lärdom!

Marcus

Videojuggarna i allsvenskan

Året är 1999 och klubben är Hammarby IF som rustar inför nästa säsong. Historien uppsummeras egentligen helt av denna artikeln. Det handlar om två spelare från den Serbiska ligan, som ett desperat Bajen köpte efter att ha sett en så kallad PR-video. Bogic Popovic och Dragan Vasiljevic spelade väl totalt mindre än 180 minuter tillsammans, innan klubben bröt 3-års kontrakten spelarna signerat. Popovic var bättre på barer i Stockholm, än på banor. Det kan man enkelt konstatera. Och kanske Vasiljevic är bäst här?

Här följer en link om Vasiljevic sorti, och detta kanske var videon som klubben köpte spelarna på?

Hela historien var i alla fall farsartat och många skrattade gott åt Hammarby. Men tränaren Sören Cratz skrattade till slut bäst och sist, när han året efter juggarnas fiasko tog ett länge efterlängtat guld till de grönvita från Södermalm.

Tack för mej.

Joey Barton-fotbollens svarta får

Hej fotbollsvänner.
Joey Barton är väl egentligen bara ett trist exempel från fotbollens värld. Uppväxt i Huyton, en av Liverpools tuffaste stadsdelar, så lär man sej följande, som Joey själv sagt:

"Where I'm from, you either work hard at school to get out or you escape through that. The other options are loitering, crime, drugs and prison."

Tänker inte nämna hans bravader på banan så mycket. Alla vet att han kom upp genom Manchester Citys ungdomssystem och att han tvingades lämna klubben sedan han misshandlat en lagkamrat på träning. Sedan 2007 spelar han för the Magpies uppe i norr. Det vill säga när han inte avtjänar avstängning eller fängelsestraff.

Här ser ni orsaken till hans tid bakom galler. Jag har dock aldrig stött på Barton på krogen i Liverpool under mina besök. Tack och lov kanske?

Just fängelsestraff är dock inte någon nyhet för familjen Barton. Hans halvbror Michael avtjänar 17 års fängelse för ett yxmord med rasistiska motiv. Och då blir ju storebror Joeys eskapader och utbrott småpotatis. Hans försök att fimpa cigaretter i ögat på folk, eller att misshandla 15-åringar som håller med fel lag blir tragiskt nog förhållandevis oskyldiga.

Barton har dock jobbat med sitt ursinniga humör, gått i terapi och varit i kontakt med den välbehövliga Sporting Chance clinic som förra Arsenallegenden Tony Adams etablerade år 2000.Men jag skulle inte satsa några pund på att Mr.Barton håller sej i skinnet i framtiden. (vad är det man säger om dåliga frön?), Snart är han nog i klammeri med rättvisan både på banan i det sjunkande skeppet Newcastle, eller utanför sina arbetsplats efter krogrunder och lagfester.
Den som lever får se...

Fotbollens längsta namn?

Jan Johannes Vennegoor of Hesselink.

Efternamnet Vennegoor of Hesselink får precis plats på Celtics matchtröja. Namnet hans är ett 1800-tals namn från Nederländerna. Direkt översatt så betyder efternamnet Vennegoor ELLER Hesselink då ett äktenskap mellan två familjer på det 17:e århundradet med likvärdig social status gjorde det omöjligt att välja mellan det ena eller andra namnet. Därav of som på nederländska betyder eller.Vennegoor of Hesselink spelar för ögonblicket för Celtic, och har landskamper för Nederländerna. En stark robust huvudspelare och targetman, med en namn som jag i alla fall avvundas.

Se mer av Vennegoor of Hesselink