20 år har redan gått. Men det är trots allt elände underbart att se hur fotbollen förbrödrar vid sådana här händelser. Tack till Milans fans som hedrade de 96 omkomna (då 95) så här fyra dagar senare.
Nu går mina tankar till evighetsmaskinen Klabbe, som gett mig några av mina vackraste tonårsminnen. Dock känns såna här trista nyheter ibland som en nyttig påminnelse om hur skört livet är. Utnyttja det. För att citera Bo Kaspers orkester:
Skriv en bok som alla läser,
ge pengar till ett institut.
Gör en sång som barnen sjunger,
när terminen tagit slut.
Sy upp en kollektion med kläder,
ge ditt namn åt ett gevär.
Va det extra i parfymen,
den som vackra kvinnor bär.
Säg ett ord som blir bevingat,
sätt en flagga på en topp.
Spring på under tre minuter,
ett 1500 meters lopp.
Korsa apor med kaniner,
få ett pris ur kungens hand.
Se till att skaffa några ungar,
eller sätt en värld i brand.
Och till dig Klas, kämpa längre än 90 minuter, förlängning. Det är inte över innan domaren blåser i pipan en sista gång.
